Det har jag gjort lite med den här varg-situationen som uppstått på de breddgrader där vi bor. Det hördes om ett som annat spår som synt tills men ganska vagt och länge mellan tillfällena och jag kunde inte hjälpa att undra om det nu var mest för dramats skull som det hördes. Men så hände en some-explosion av varg-nyheter typ över en natt. Eller snarare under en veckas tid. Jag försökte fortfarande tänka i banor som att den rör sig mest på natten, varför skulle den nu komma hit till vår by, vi bor så nära vägen och det kör så mycket trafik här varför skulle den komma hit, vi har ju en hund som markerat runt hela huset så det gör säkert att den inte kommer hit, jag hade ofta ut Freddi i hagen då flickorna sov, jag flyttade vagnarna under köksfönstret så ser jag ju dem hela tiden och så nära huset kommer den nu inte, jag satt ut och njöt av solen någon dag då flickorna sov i skuggan på gaveln och så vidare i all oändlighet. Tills det plötsligt var en flock som rörde sig, det har setts spår bara någon kilometer från oss, hundar har försvunnit, spår hade setts under köksfönster och de var nu plötsligt väldigt många vargar och överallt kändes det som.
Fick hjärtat i halsgropen och insåg att även om jag står och stirrar ut genom fönstret 3h per dag, eller sitter där ute och pillar på telefonen för att "vakta" så gör jag ju nu inte så mycket väsen av mig för att skrämma en flock hungriga vargar som kommer strövande över gården om det vill sig så illa. Det är ju inte precis att de vänder om ifall jag piper fram ett schas och viftar lite med min iPhone åt dem...och de är ju faktiskt stora, starka rovdjur det handlar om. Ingen ilsken liten hund jag kan sparka undan medan jag drar in två vagnar och 30kg barnkött...så jag prövade att ha ungarna att sova inne i vagnen. Det gick ju inte alls bra. Jag suckade över den inglasade balkongen eller terassen som än en gång skulle ha varit guld värd och som jag nu aldrig får till stånd nu när jag behöver den som mest. Tills maken kläckte den brilliantan idén att vi har ju en kallvind. Full med skräp i och för sig, men att fösa undan så pass mycket så två vagnar gick att skuffa in dit gick förvånansvärt bra. Barnen sov som nå stockar i kylan eftersom där är i princip lika kallt som ute nu, minus all blåst och all snö som kilar sig in i vagnen. Lite bökigt att ha vagnarna på vinden förstås....men nu valde vi att ha dem bland mössen i stället för vargarna. Det är dock en tillfällig lösning som fungerar, det går nu sålänge det är kallt ute. I vår/sommar funkar det inte alls att ha dem där under plåttaket där solen gassar dagen lång och flugorna och getingarna härjar fritt. Jag hoppas verkligen att någon myndighet eller instans har tagit sitt förnuft tillfånga och åtgärdat detta problem på vår landsbygd före det! Känns lite medeltida att inte kunna ha ut barnen för att sova dagssömn eller våga släppa ut dem på gården oövervakade på grund av rovdjur, mitt under 2000-talet!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar