4 månader

Så har minstingen hunnit bli fyra månader. Juni rusade förbi även för oss. Tuvali är nu en väldigt lättskött baby då vi fått lite rutin på dygnet. 

Halv sju, sju tiden tar hon morgon och vill ha lite morgonmjölk. Ammar jag i sängen somnar hon om och jag kan slumra vidare, annars vaknar hon oftast då jag lägger henne tillbaks i egen säng och jollrar då på i typ en halvtimme. 

Mellan åtta och nio är det väckning, oftast i samband med att storasyster vaknar och mera mat i magen önskas inom 1h. Kl.10 ut och sova i vagnen. 12-tiden lunch-mjölk. Sen busa på och lite lite tumistid med mamma efter att storasyster gått och sova 13.30. Kl.14 mellis-mjölk och ut i vagnen. Kl.16 mjölk, kl.18 mjölk och powernap 30-60 minuter, kl.20 mjölk och kl.22 mjölk och godnatt. Under sin vakna tid vill hon gärna vara i famnen men accepterar hädanefter att vara korta stunder både i babygymmet och sittern. 

Storasyster är en stor favorit och Tuvali är alltid glad åt henne. Annars är hon också mer med, skrattar och jollrar, håller i leksaker korta stunder och ser sig gärna kring i världen nu.  Hon har varit väldigt blyg och mammis hittills, inte ens pappas famn duger. Men vi jobbar på det. 

Jag helammar henne ännu och eftersom hon är väldigt nöjd och mätt och sover så långa nätter har jag inte så hemskt bråttom att börja med mat och smakportioner. Man är väl inte lika ivrig med andra heller, hehe. Hon har två gånger i sitt liv prövat dricka pumpad bröstmjölk ur flaska, 20ml och två gånger ersättning med pappa 100ml. Däremellan flaskvägrar hon stort. Hon är inte det minsta känslig mot något jag äter och hennes mage fungerar så gott som varje dag. 

 

  

Själv tycker jag att jag mår helt skapligt ned tanke på hur tuff graviditeten var för min stackars kropp. Mammakilona rinner inte riktigt lika lätt av den här gången men det tror jag delvis beror på att jag inte promenerar dagligen denna gång. Jag lider fortfarande av foglossningen och går jag mer än 4km sover jag inget följande natt. Kan inte heller göra såna enkla saker som att sitta med ena benet "i famnen" utan att känna av det. Fruktansvärt irriterande men måste väl ta det lugnt och försiktigt.