onsdag 11 januari 2017

Min ständiga följeslagare

 
Är den här fina typen. 2cm ifrån. Max! Men inte gosa. Bara vara nära. Gärna klättra på mamma också. En får inte gjort speciellt mycket vettigt om dagarna kan jag meddela. Samtidigt försöker jag ge henne all kärlek, närhet, sam- och famntid hon vill ha nu. Det har ju varit lite tunnsått med den viljan från hennes sida de första 15 månaderna i hennes liv. Snart nog blir det ändring på den fronten också då mammas famn skall räcka åt två. Om det är vettigt eller ej att "skämma bort" henne med närhet nu återstår ju att se.  Har bara inte hjärta att neka henne då tårarna trillar så fort hon blir nersatt eller jag stiger upp för att göra något. Har ju i tidigare inlägg suckat över att hon inte vill sitta i famnen nå :)
Tror dock inte barn tar skada av för mycket kärlek. Men någon måtta måste det väl ändå vara, så nu skall jag försöka koka lite mat. Hoppas ni inte blåser bort!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar