söndag 22 januari 2017

Jag hade en gång en bok på gång

Den skulle vara indelad i tre delar, före, under och efter. Och alla delar skulle ha samma rubriker och kapitelindelning. Den skulle handla om det heta ämnet barn. Jag hade nästan hela före-delen klar redan 2012. Men så kraschade både datorn och externa hårddisken i mars 2015 och i höstas 2016 då vi efter att ha haft dem inlämnade överallt fick inse den bittra sanningen att inget gick att rädda var det bara att torka tårarna och gå vidare i livet. Jag sörjde mest alla foton, och min påbörjade bok. Eftersom det är så länge sen jag skrev första delen mindes jag ju inte alls vad jag plitat ner på de 20 sidorna. Så att försöka återskapa den var ingen större idé. Plus att jag ju haft barn i över 1 år då och kanske inte riktigt kunde återkalla alla åsikter och insikter en trodde man hade på det klara för 4 år sedan.

Jag minns dock att jag alltid tänkt att jag skall minsann inte prata något fjantigt babyspråk med mina barn, jag skall lära dem korrekt svenska (även om det blir dialekt + standard) men att saker heter vad de heter och har en del synonymer. Nå nu är vi här och jag har varit mamma i snart 16 månader. Jag pratade med min baby med mjuk och gullig röst, det kändes alldeles för "hårt" att prata vanligt med en 3,5kg´s klump. Jag använder mig av högst irriterande babyord varje dag i dagsläget; tota, tottosin, totto, såpa, såpis, poppisen, famppon osv. Listan kan göras lång. Så just det kapitlet i min bok skulle ha varit ett som skulle ha kommit att bita mig i baken i under-delen. Kan ju bara hoppas att jag i efter-skedet lär mina barn vad saker heter på riktigt...Tror dock inte att de blir miljöförstörda för det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar