onsdag 15 november 2017

En tur i skogen

Vi tillbringade senaste veckoslut norröver. Firade lite farsdag och bara njöt. På lördag förmiddag for 3/5 av vår familj till skogs. Destinationen var vandringsleden och kåtan vid Lillträsket. Vår äldsta dotter har ju, tyvärr, ärvt min bekvämlighet och lathet och gick nu inte så värst många metrar före pappa fick bära henne resterande hundra metrar. Väl framme lät hon sig väl smakas av mellanmålet (mammas gener igen) och så vägrade hon gå tillbaka också. 
Men, till skillnad från förra hösten så kom vi ju oss ur bilen denna gång. Gick flera hundra meter och kom oss till ett mål. Så stora framsteg för oss i alla fall. 











Och nu till mitt problematiska förhållande till naturen; Det skulle kunna  vara så skönt att vandra i skogen, det skulle kunna vara så avslappnande och terapeutiskt, det skulle kunna bli ett kärt återkommande återseende. Om det inte vore för alla inneboende där! Det finns obehaglig och äcklig ohyra så som myggor, fästingar, bromsar, ormar, älgflugor och så vidare. Sen finns det typer som kan skada, skrämma slag på eller varför inte äta upp mig så som älgar, lodjur, vargar, björnar och så vidare. Det är fan aldrig safe att röra sig i skogen! Men det skulle kunna. 

tisdag 7 november 2017

"vato-snoron"

Den värsta tänkbara sorten. Du känner hur det rinner men ingen uppdragning och inandningen genom näsan i världen hjälper dig. Det rinner ut och bildar en ful dropper som klamrar sig fast i ena näsborren före den helt otippat om tidpunkt släpper taget och landar på valfritt opraktiskt ställe. I håret på ungarna du försöker klä på. I blöjan du byter på valfri unge. I maten under valfri måltid, behöver inte nödvändigtvis vara din egen. Eller på något annat äckligt ställe. Och det är så ofräscht och störigt och folk undrar varför förkylningarna inte släpper och folk blir friska. I tell you!
Hög nivå på backan ikväll. Lite irriterad på världen så bäst att krypa till kojs och vakna till en ny dag i morgon. 




I dag har vi kört traktor, byggt djurpyramider, delat stol och tittat på grävmaskinen genom fönstret. 

torsdag 2 november 2017

En ljuvlig familjedag

Lill-skruttan blev 8 månader idag och det passade vi på att fira med en riktigt fin familjedag. (Vi hade till och med planerat förmiddagen fram till kl.13! eftersom vi är världssämst på att synka som familj i improviserade situationer och grejer). 
Efter frukosten stuvade vi in kids och stadsvagn i bilen och styrde kosan mot Härmä. Vi var endast halvtimme efter i vår gemensamma planering och 10 minuter efter i min egen planering. Efter 9 år har jag lärt mig att min tidsoptimist till make har absolut ingen verklighetsuppfattning vad gäller tid och klockan så det gäller att planera allting parallellt. 
Först på programmet stod simning och det var ju en absolut höjdpunkt för Tindra. Efteråt lät vi oss väl smaka av stående bord i samma anläggning. "Meer maate", sa en liten 2-åring och åt lax så det stod härliga till. Sen körde vi vidare till Seinäjoki och strövade runt på Tokmanni och KooKenkä. Efter kaffe/te och mellis var klockan nästan redan middagstid och det var dags att styra kosan hemåt. 
Lite bus hemma och vi hade två små som slocknade snabbt i sina sängar. Jag ber till gudarna att de skulle vara så utmattade att de skulle sova en hel natt var men gör mig inga förhoppningar. 










Eftersom vi hade en plan, en tidsram, ett uttänkt program och alla fick ha hållit sitt blodsocker på en relativt hög nivå hela dagen blev det till en riktigt ljuvlig familjedag. En mysig dag att lagra i sitt hjärta och minnas med glädje och värme. Familjen är bäst!

måndag 30 oktober 2017

Vardagstipset

Då orken, inspirationen och ibland tiden tryter ger jag er här världens enklaste och godaste maträtt som funkar både för den stora och den lilla familjemedlemmen;

1 påse makaroner kokade tillsammans med en köttbuljongtärning
1 paket malet kött kryddat med valfri mängd köttfärskrydda
1 paket créme bonjour vitlök

Stek och krydda köttet samtidigt som du kokar makaronerna. Häll vattnet av makaronerna och blanda dem med köttet och osten. Rör till jämn sörja. 


Funkar ypperligt att värma flera dagar efteråt också. Den krämiga konstintensen försvinner dock vid uppvärmning, det är som om osten skulle förångas. Man kan vara wild and crazy  som mig idag och köra 700g malet kött, tömma alla öppnade och påbörjade makaronipåsar och lägga två förpackningar ost också. Samt byta ut osten mot annan smak. Men efter idogt experimenterande har vi i den här familjen enhälligt kommit fram till att vitlök är bäst!
Addera nedanstående finfina middagssällskap så blir måltiden en garanterad fest. Tack och hej!



Måndag morgon

Klockan är 8.05 och vi ligger alla fyra i sängen. Kan väl inte påstå att vi myser, för många fäktande armar och ben för det, men vi gör ett gott försök. Och vi gör det tillsammans. Det betyder semester. En hel vecka då vi får vakna upp tillsammans, eller stiga upp tillsammans. Tuvali och jag vaknar ju redan 7 och de övriga två då Tindra tar morgon. 
Som vanligt då maken har en extra stund ledig finns det tusen projekt som kallar, vet knappt var han skall börja. Så den där min önskan och dröm om familjetid går ganska snabbt i stöpet. Den som ändå bodde i en lägenhet och fick spendera ledig tid tillsammans...åtminstone fantiserar jag att de borde ha så mycket fler möjligheter att göra saker med familjen. Ni vet gå på promenad, leka, pyssla, vara ute, åka på små utflykter, ha pick-nick osv. 


Nåja, snart dags att avsluta detta slagpåse-vikariat och kravla sig ur sängen för att duka upp frukost. Under tiden drömmer jag vidare om den fantastiskt goda mat vi blev bjudna på i lördags. Jag rullade ihop vårrullar för första gången i mitt liv, så gott så gott!

fredag 27 oktober 2017

En intensiv vecka

Jag har chockerat min stackars kropp genom att från tisdag till fredag dra av ett pass zumba, mamma boot camp, stabilitets-och rörlighetspass samt vattengymnastik. Plus två dagar jobb to-fre. Lägg till de förbaskade ungarna som vägrar sova en hel natt och ni har en ganska trött och mosig mamma. Återhämtar mig just nu, i soffan, framför brasan och med lite mint-choklad glögg i muggen. 


Har nu kunnat konstatera några saker:
1. Det är nog skönt att inte vara tvungen att stressa iväg om morgnarna utan istället få mysa i sängen, äta frukost i lugn och ro och sedan gå på promenad/vara ute och leka. 
2. Jag vet inte hur jag skall fixa två kids till dagis och mig själv till jobbet med sinnet i behåll och i tid sen. 
3. Vem skall städa, tvätta, laga mat och handla sen?
4. Mina fogar, som jag trodde var på riktigt god bättringsväg, är så lösa och så långt ifrån vad de tidigare varit. 
5. Snö, rim i träden, sol och -10 grader är perfekt väder november-mars. 
6. Jag har sovit EN hel natt sen november ifjol och jag tror på riktigt att det har förstört delar av min hjärna och minneskapacitet. 

Med det noterat tänker jag nu snart krypa till kojs. 

måndag 23 oktober 2017

Dagarna rusar förbi

Och snart kommer vi att ha julen vid vår dörr. Skulle verkligen önska och hoppas på en snörik vinter med vit jul i år. Men men, Finlands årstider levererar ju inte riktigt som förr längre så vi får se. 
Som sagt rusar dagarna på här och jag fattar inte att oktober snart är slut, vet inte ens vad jag åstadkom den här månaden annat än att vara riktigt utmattande trött i själen. Höll flera dagar på att somna mitt i leken och stojet. Så där som det är i början av en graviditet ni som har den erfarenheten, det känns som om jag blinkar en gång till kommer mina ögon att lämna fast. Jag sov på dagarna och i torsdags gick jag och lade mig kl.18.27 och steg upp kl.7.38 på fredag (med undantag för två amningar). Idag känns det lite bättre och jag hoppas det håller i sig. Och nej, vi skall inte utöka familjen igen! Det är nog bara det här fenomenet att på ett år har jag nu sovit en natt ostörd och utan varningar. Någon gång tar det väl ut sin rätt också. 




I lördags kidnappade vi en fru. Gjorde fem-kamp och sköt på varandra med pilbåge. Fem-kampen var kul men jag kunde verkligen konstatera att vapen verkligen inte är min grej! Så fumlig och bökig som jag är, tappar grejer och går in i saker för jämnan blev jag alldeles nervös över att hantera ett airsoftvapen eller två. Kände dessutom ett starkt obehag av det hela. Sen hur det gick med träffandet av måltavlor och grejs ska vi ju inte gå in på, hehe. Pilbågen gick det ju inte så värst mycket bättre med angående träffande av (de rörliga!) måltavlorna men archery tag var verkligen roligt! Värsta Hunger games-feelisen då vi smög på bland träden. Kan meddela att ett träd inte ger så bra skydd då någon försöker skjuta på dig, det är aningen smalt! Men att du sen lyckas träffa en stackars liten gren fler gånger än en något större människa är ju underligt. Kvällen avslutades i alla fall med grejer mer i min smak; god mat, bastu, simning, rödvin och dans. Wohoo!





I dag har vi räfsat löv i kylan och kapat försvarliga mängder hår. Skönt! Avslutade dock kvällen med att Tindra klättrade på en stol, tappade balansen och föll med stolen och hela sin tyngd på Tuvalis stackars lilla huvud. Den sistnämnde har spytt en gång och sover apdåligt. Så gissa nudå om jag är nervös över hjärnskakning och svullnader i hjärnan. Suck! Inte lär det ju bli mycket sömn för min del i natt heller. 

måndag 16 oktober 2017

Att fånga sina alster i bruk

Ja det gick väl så där. Försökte fånga Tindra i sin födelsedagspresent här för någon dag sedan och det gick väl inte så bra. En 2-åring är inte stilla med alla kroppsdelar så värst många nano-sekunder i taget. Vi har i alla fall använt den ett par gånger och kan konstatera att den är mycket fin också på, kommer lite väl högt upp frampå (som alla ok-alster jag stiftat bekantskap med gör, vet inte hur jag skall göra för att råda bot på det?!?!!) och att fållen inte hålls ner utan viker upp sig själv i nedre kanten. 












Det var alla oförskönade foton från det försöket. 

söndag 15 oktober 2017

Två par romper

Så har två par romper sett dagens ljus här på Antellbackan. De är stickade i det ljuvliga garnet Drops Cotton Merino och på stickor 4. Mönstret har jag komponerat ihop själv med grund i två andra mönster. Som ni ser är de lite olika och en liten justering till så skulle jag vara nöjd. 
Systrarna Blomqvist har samma storlek på sina romper, hehe, och det är bara längden på dem som skiljer. Än idag har vi inte fått till något vackert syskonfoto med dem på. Kanske någon gång i framtiden. 







onsdag 11 oktober 2017

En lyxigare onsdag

  • Mamma boot camp så svetten lackar tillsammans med Tuvali medan Tindra har kvalitetstid med Mommo
  • Komma hem till uppstädat hus
  • Fina vänner på besök. Fick luftat både munlädret och stickorna
  • Ut och leka lite i skymningen
  • Lyxresterna från dagens besök

Och för nån dag sedan tog jag tag i detta ni nu får beskåda nedanom. Fick rensat ut lite också och det känns ju alltid bra. Borde rensa riktigt ordentligt någon gång också. 


För att ni nu inte ska tro att allt är frid och fröjd här på backen kan jag ju meddela att båda tjejerna är förkylda, Tuvali har något skrämmande konstigt med andningen ikväll och vi har varit utan olja, varmvatten och värme sen igår. Ganska nöjd det inte är -20 ute ännu. Brrr!

He va he. Nu måste jag börja med gröten före öronen trillar av på grund av allt trött- och hungersgnäll. 

onsdag 4 oktober 2017

Onsdagen idag

En dag med speed under tossorna. På onsdagar ringer alltid min väckarklocka 7.32. Det för att jag skall hinna göra mig och Tuvali klara till 8.30 och förstås vaknar också alltid Tindra någon gång under tiden. (Faktum är att den enklaste vardagssysslan tar hundra gånger längre med två ungar och en hund i hasorna). Speciellt på morgonen då 2/4 har mitt morgonhumör...
Nåväl, Tindra får en efterlängtad förmiddag med Mommo och Moffa medan Tuvali och jag söker oss söderöver för lite Mamma Boot Camp i Smedsby. Jag beslöt i ett tidigt skede av den senaste graviditeten att jag verkligen skulle träna upp min kropp efteråt denna gång. Inifrån och ut. Inte stressa över extrakilon och sådant utan faktiskt försöka stärka upp min kropp. Så totalt som den svek mig under graviditet nr.2 så vill jag inte uppleva fler gånger. Därav onsdgarna i Smedsby, hårt liv då en måste ha väckarklockan att ringa för att hinna till träningen, hehe. Efteråt skulle jag snabbt in via staden och färda upp ett ärende som lämnade på hälft förra veckan och förstås somnade Tuvali under tiden i vagnen. Som den goda mor jag är så lät jag henne sova knappa timmen före det var lunch-dags. Under tiden gick jag genom Vila, Instrumentarium, Polarn och Pyret och Magokoro. Halde fram börsen i samtliga affärer. Till sist landade vi på Görans för att jag skulle få värmt lite lunch åt lill-damen, som i sin tur var på världens mest strålande humör efter en powernap och födointag. Social medier tutade ut att det var kanelbullens dag och min karaktär svek mig där också.
Sen hem och ge mellanmål, packa väskan, amma och föra Tuvisen till granngården för då skulle jag vidare på möte. Hem kom vi alla tre tjejerna så vi hann säga hej åt far i huset före han for på gympa och vi andra tog itu med kvällsbestyren. Nu snarkas det i kapp på vinden och jag får väl ta tag i de sysslor som hör till kvällsskiftet. Hushållssysslorna, uäk!



Förr och under lång tid har jag deklarerat att skulle jag bli tvungen att leva på något resten av livet så skulle det vara sushi och skumvin. Nu under hösten delar jag det med pizza och rödvin, har riktigt fallit i pizza-träsket. Men alltså sushi, nog kan det vara gott!!






En kan ju inte direkt klaga på sällskapet och dess humör idag. En enklare unge att ha med sig på diverse ärenden och utflykter får du leta efter!

måndag 2 oktober 2017

7 månader

Lilla Tuvali har hunnit bli en 7 månaders guldklimp som förgyller våra dagar. Hon är lika nöjd och glad som Tindra var som baby. Så länge hon är mätt och torr lever livet. Hon klarar sig på så mycket mindre sömn än Tindra men äter så mycket mer. Känns i bland som att jag inte gör annat än skalar de där arma potäterna och gråter över att det svider så i fingrarna. Hon har börjat öva stämbanden och älskar att följa med vad storasyster och Freddi busar med. Då även hon börjar röra sig blir det nog trångt om saligheten på våra 50kvm. Morgongröten är det enda vi inte introducerat i matväg ännu. Annars äter hon lunch, mellanmål, middag och kvällsgröt. Har kört på känsla här och lagt till ett mål vartefter hon blivit oroligare under någon tid på dygnet. Tänker att en inte behöver stressa så mycket med det där ätandet, de hinner nog. 
Hon sover 21-07, bökar på och vaknar till ganska många gånger per natt men lämnar inte sängen utan får bara tutten och kramdjuret. Sover i vagnen 10-11.30 och 14-valfri tid (ibland 1h, ibland 3h). Trivs bra i sitt babygym eller att snurra på på köksgolvet. Än så länge är hon nöjd att åka bil och har inte behövt ha något hängt på babyskyddet. Storlek 68-74 kör vi i klädväg. Viktmässigt ligger hon 2kg efter storasysters dagsvikt så snart är de lika. Fortfarande två tänder nere och inga fler syns till. Har inte tappat så mycket babyhår men det som växt ut är flera nyanser ljusare.  









lördag 30 september 2017

En skön men ruskig dag

Så avslutar vi september i år. Med en skön men ruskig dag. Far i huset stack iväg på "gubbsexa" tidigt i morse och vi tjejer packade lunch och mellanmål och for till villan. Där fanns idel glada, lekfulla och gosiga morföräldrar och mor i huset fick plockat lingon (det ni!!!), stickat några varv, druckit en kopp te utan att varken bränna sig på tungan eller dricka det kallt, badat bastu, andats havsluft och njutit i största allmänhet. Hem kom vi mycket senare än planerat och hann knappt göra någon annat än packa ur bilen och plocka upp före det var dags för kvällsgröten. 


Konstverk i lingonskogen. 



Mommo och moffas "homme" är 16 år gammal, döv och blind på ena ögat. Ändå får de vara hur nära honom de vill. 



Ut och andas lite skäri-luft. Båthuset var spännande idag. Kan inte smälta hur stor denna lilla tjej blivit, präpplar öronen av en och har nog så mycket på gång i hjärnkontoret sitt. 




Lågvatten och långgrunt. Kan ju inte precis påstå att det lockade att ta ett dopp. Kanske nästa år då jag varken är gravid eller ammar och har så känsliga bröst. 



Kokkoo Mommo och Moffa, blir ni nå rena i bastun?!


En mycket skön höstdag. Höstkylan och ruggigheten har verkligen satt sig i luften nu. Det är helt annorlunda då en vistas utomhus. Lite uppiggande och mysigt om ni frågar mig. Har ju alltid tyckt om hösten. September brukar höra till min favoritmånad, då det värsta start-kaoset från augusti lagt sig på jobbet, kurser och rutiner dragigt igång, du behöver inte sukta efter "kanske-det-kommer-en-sen-sommardag-med-värme" längre men om du har tur kan månaden bjussa på riktigt varma och fina dagar, morgonluften får sin krispighet, kvällarna börjar bli mörka och du får tända lite ljus här och där. Oktober brukar vara en skön och kravlös månad då allt flyter på, du har accepterat att hösten är här, kanske börjar elda någon brasa och behöver inte ännu börja stressa med något julfestprogram eller julförberedelser och det brukar komma ett behövligt höstlov mitt i som gör människor glada och förväntansfulla. So bring it on oktober!

fredag 29 september 2017

5 år

I dag har jag fått titulera mig som fru i fem år. Tänk det, fem hela år har redan gått! Halvvägs till 10-års jubileumet nu då. Tiden går så fort så fort. Älskar fortfarande att få krypa ner bredvid min make och få vakna upp vid hans sida. Att han står ut med mig kräver ju en eloge i sig, hehe. Mycket har vi hunnit med på fem år och även om vardagen är allt annat än lätt alla dagar skulle jag inte vilja dela den med någon annan. 

Det är fortfarande det bästa dygnet i mitt liv. Skulle utan tvekan kunna göra om det när som helst. Faktum är att det är väldigt få saker jag skulle ändra på eller göra annorlunda. Det enda jag kommer på nu är filmandet, att ha en utomstående fotograf istället för en av bröllopsgästerna (är på intet sätt missnöjd med de foton han tog men förstår att han ju också ville delta i festen och inte bara springa runt och fota) samt att vi skulle ha tagit de där utomhusfotona ändå och att vi inte skulle ha satt så dyra pengar på fotograferingen hos Airaksinen för i slutändan var de inte så bra att de var värda sitt pris.
Allt annat är jag supernöjd med! (Ja förutom att jag fick skavsår på ryggen av min klänning, hehe). 





I år firar vi i hemmets lugna vrå igen. Den tänkta middagen ute uteblir sorgligt nog men vi har handlat hem ingredienser till världens godaste kräftsoppa och jag har Baileys pannacotta på stelning i kylskåpet. Skall leta fram vårt bröllopsljus från YC nu. Så bara maken kommer ihåg vinet och youtube levererar våra två sånger blir det nog en finfin kväll detta också. 

måndag 25 september 2017

2-åringen

  Älskade Tindra Elisabeth Andersdotter


En underbar liten typ som funnits hos oss i två hela jordsnurr! Glädjen och busigheten i våra liv. Har lika nära till skratt som till tårar. En ljuvlig typ att ha att göras med på många sätt och vis men också helt naturligt väldigt nervpåfrestande och tålamodsprövande. Är både lite bekväm och lat av sig, varför liksom anstränga sig och äta eller klä på/av sig då någon annan kan göra det?!?? Älskar böcker och sånger, tycker om att vara ute och rutscha, leka i sandlådan och ströva på kring gården. Äter det mesta som inte innehåller mjölkprotein, inget sött och bulligt ännu. Överraskar och förvånar oss med nya ord och uttryck varje dag, härmar och upprepar mycket. Tycker att traktorer och kaniner är det bästa som finns. Sover från ca.21 till ca.8 med 1-3 vaknande per natt, sover dagssömn 13.30-15.30. Trivs som en fisk i vattnet, både i simhallen och i badkaret. Är liten, vigulant och smidig. Kommer sig överallt. Tycker om Freddi och busar lite väl mycket med honom ibland. Har på den senaste tiden blivit väldigt mån om lillasyster och att hon skall ha det bra.
Kan inte förstå eller greppa att vi redan har haft den enorma lyckan, glädjen och turen att få vara föräldrar till en sådan liten fin tjej i två år. Att just hon kom till just oss då för två år sen!



P.S Klicketiklicka in er HÄR och kolla vilken liten puttenutt hon var för ett år sedan (Tuvali använder den där pyjamasen nu!)