torsdag 7 juli 2016

Sommarvädret


Sjunde i sjunde och vi har fleece, regn- och vindtätt på under promenaderna. Och fryser inte ens. Men i smyg tycker jag det är ganska skönt ändå. Motion i regnet är ganska härligt. Jag som alltid varit en soldyrkare är inte ens på dåligt humör fast vädret varit kasst hur länge som helst nu. Jag har midsommarens bränna (och ömsning) i färskt minne och lever ännu på Tallinn-resans onsdag så det är ingen panik. Hela året som jag varit mammaledig har vädret och årstiderna levererat. Det var en jättefin höst, varm och ljuvlig hur länge som helt. Vintern var fin, med undantag för de där några veckorna då det envisades med att ligga kring -20 (dock sken ju solen och det var alldeles ljuvligt att titta på genom fönstret), våren har varit varm och fin och jag har hunnit sitta en stund i solen efter promenaderna flera gånger i veckan. Jag som inte gillar ute- och gårdsarbete tycker det här är helt perfekt. Tar bort all stress, press och måsten. Får bara vara inne och sticka, se serier och baka bröd (hähä, som OM jag gjort det ofta) med gott samvete. Fast jag förstår ju irritationen för de som jobbat hela året och har bara dessa några veckor under sommaren som de vill njuta av. Skulle säkert känna likadant själv. Men nu känner jag mig ganska uppfylld av njutning. Skall bli så roligt att få återvända till jobbet i höst. Längtar faktiskt efter starten och ser massor framemot det!

Den här hänger jag annars med om dagarna. Nu är det full fart under tossorna, massor med bus och hårt går det också fram. Sover trots det bra, har hört vissa barn sover sämre eller oroligt då det händer mycket i utvecklingen, då de lär sig krypa/gå osv. Men icke, hon är verkligen sin fars dotter. Till och med snarkar likadant som han om nätterna. Urgulligt, eller hur?!?
Hon har inte tid att sitta i famnen ens en sekund, till mors stora sorg. Hade ju sett framemot hur jag skulle sitta och mysa med henne, läsa sagor, sjunga och gosa hela dagarna medan jag ännu är hemma. Men hon vänder sig bara bort och börjar gnälla/gråta om du tar upp henne. Inte vill hon någon skall vara på golvet med henne heller. Försöker trösta mig med att det ju stärker hennes initiativförmåga och kreativitet att sysselsätta sig själv flera timmar i sträck. Men lite stinger det nog i mitt mammahjärta ändå. Kanske det bara är en nybörjarfas, någon gång vill väl de små liven tanka närhet och kärlek också...? Hoppas på det!

I morgon bär det av på Vörådags-firande. Hela veckoslutet fullt av program. Precis som det skall vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar