fredag 13 maj 2016

Snabbt vänjer en sig

Här har det ekat tomt. Jag har varit sjuk. Magkatarr fick jag som dom förra fredagen och har ätit medicin sen dess. Väntar ännu på nå provsvar om inflammation. Inget att rekommendera kan jag tala om. Jag har haft mycket magont i mina dagar, men detta var något i hästväg som jag aldrig tidigare upplevt. Trodde jag hade det upprett till morsdagshelgen men icke. I måndags låg jag i fosterställning och vågade knappt andas, tårarna och snoret rann medan jag flämtade och ytandades och efter 2h av kramp viskade fram att vi måste nog åka in nu, tror inte jag överlever natten. Men se här är jag ännu, efter en veckas diet på havregrynsgröt och yoghurt har jag nu vågat börja äta 1-2 mål "riktig" mat om dagen.
I och med medicinen var jag tvungen att sluta amma också. Så nu har jag varit oammad i en vecka. Först var jag jätteledsen, men sen kändes det ganska skönt ändå. Att slippa ta det där beslutet om när jag skall sluta och får hon nu tillräckligt i sig...?? Jag helammade till hon var kring 7 månader, mycket pga flaskvägran, sen började ju majsvällingen slinka ner och hon hade inte riktigt ro med amningen längre. Kämpade ändå på. Morgonamningen var det enda som fungerade bra. Kl.6 och kl.6.30. Det var så mysigt, instiftade en dålig vana att ta henne i sängen också efter första gången och började amma då jag låg sen. Tyckte det var mycket bekvämt, och så slapp jag ju gå ner och jyckla med flaska. Men nu kl.5.50 prick är det dags att varje morgon tassa ner i köket...ZZzzZ. Och sen är det flaskrumba då resten av dagen. Men allt vänjer en ju sig med. Nu är det en självklarhet att ha både flaska och ersättning med i skötväskan.



Snabbt vande vi oss med att hon sover i eget rum också. Det gick så bra från första stund. Några gånger gick jag in i vårt sovrum då jag skulle titta till henne, och hajade sen till eftersom det var så stort och tomt bredvid min sida men nu är det en självklarhet att tassa tyst över knarrande plankor och kika på henne. Går dock inte att göra det i smyg längre ifall hon inte somnat...
Så nu är det bara att spänt vänta på nästa steg i utvecklingen. Eller nästa fas. Få se om det blir första tanden, att dra sig framåt eller att krypa..?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar