tisdag 24 maj 2016

Att landa i sin mammaroll

Länge har jag haft ett inlägg i bakhuvudet. Om att landa i sin mammaroll. Att komma till det där skedet då allt bara känns lätt, bra och naturligt. Dagarna rullar på och det krävs ingen vidare planering att packa in bäbuli med tillbehör i bilen och susa iväg. Du behöver inte längre planera och fundera och plocka med dig halva hemmanet som skall stuvas in i bilen. Du är inte längre rädd för att bäbulin skall dö en plötslig spädbarnsdöd eller att något annat hemskt skall inträffa. Du känner ditt barn, dess miner, temperament och humör.  Du kan förutse lite hur saker och situationer kommer att förlöpa och ibland styra undan de värsta katastroferna. Samt att du inte är så hysterisk med vissa saker längre, hehe. Du är helt enkelt trygg i din mammaroll. Något ditåt hade jag funderat ut att jag skulle filosofera kring.

Men så gick jag ju och fick magkatarr. Ett tillstånd som ofta förknippas med långvarig stress. Fatta hur pinsamt det var att få magkatarr-diagnos av att "bara vara hemma". Men jag undrar jag om det kan vara just det, att jag landade i min mammaroll. Att tryggheten, självkänslan och allt det där kom. Oron och nervositeten släppte. Jag njöt av att vara med Tindra, av att vi äntligen också kunde se och känna oss som en komplett familj. Det var mycket som släppte och föll på plats. För det har inte varit lätt, de senaste åren. I bland har det varit ett riktigt helvete. Det är svårt att beskriva vår situation för någon som inte befunnit sig i den. Plus det vanliga livet och alla dess utmaningar vid sidan av, mycket annat att tampas med dagligen. Sen har säkert mina obefintliga luncher, allt kaffe jag hällt i mig och det faktum att våra middagar intas allt mellan kl.17 och 21.30 på kvällen också gjort sitt till. Jag vet inte jag, så svårt att säga.

Det är nu bara att ta ett djupt andetag, överleva en dag i taget och gå vidare i livet. Just nu är jag bara så oändligt tacksam över att få kalla mig mamma, att vi nått den största milstolpen i vårt gemensamma liv och att allt gick så bra till sist. Visst finns saker att ta tag i och fundera över ännu före jag kan kasta upp fötterna och njuta av livet. Dagligen snurrar tankar att bearbeta på i hjärnan, speciellt nu då jag inte har så värst mycket väsentligt att fundera över. Fast utmaningarna tar väl aldrig slut? Det är väl just det som är livet?! Men att ha landat i mammarollen känns bara så otroligt bra. Nu skall vi skämma bort vår dotter med oändligt mycket kärlek och närhet och hoppas hon växer upp till en god liten typ!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar