Halvåringen

 Mamma, jag tar en selfie!

Nåjaa gott folk. Halvårsdagen är här. Vårt lilla underverk har blivit 6 månader. Ett helt halvår av gränslös kärlek! Jag har så många gånger satt mig ner och öppnat ett nytt inlägg för att skriva ner vår resa och vår kamp för att bli förärade denna solstråle men det har alltid blivit soppa av det. Hur sätter man ord på en sådan längtan, den enorma besvikelsen, hoppet som aldrig försvinner, tårarna, pillerburkarna, sprutorna, tågresorna, alla de hundratals besöken till Helsingfors, Tammerfors, Vasa och HVC, rädslan under hela graviditeten? Jag skulle ju så hjärtans gärna vela ge hopp åt andra i samma situation. Men än ligger det för nära ytan. Kanske det alltid kommer att göra det? Jag finner heller inga ord för att beskriva vår tacksamhet, glädje och kärlek för vår dotter. Allt jag kan göra är att pussa lite extra på henne idag.

Älskad