Hmm, den här frågan går att tolka på flera olika sätt. Jag har, säkert som många andra som inte fått sitt första barn än en hel del idéer och föreställningar om vad vi minsann skall och inte skall göra angående barnet. Ni vet i stil med att vårt barn skall bli van att sova med ljud och ljus kring sig, sova i egen säng, rutiner, klockslag, inga mutor hit och dit, inte äta i soffan/sängen osv. Detta hör till mitt bokmanus så ni får snällt vänta på det ;)
Jag väljer att tolka denna fråga från min och makens sida
Det viktigaste tror jag är att vi som föräldrar diskuterar mycket och försöker komma fram till hur vi vill uppfostra, vad tycker vi är viktigt och hur vill vi hantera olika situationer. Vill verkligen inte att barnet sen skall kunna "spela ut oss" mot varandra och veta vilka saker det lönar sig att fråga mamma och vilka det lönar sig att fråga pappa. Jag tror att det är en av de viktigaste sakerna, att föräldrarna är på samma sida och faktiskt pratar med varandra. Det är klart att vi har olika åsikter och så men att vi försöker komma överens om hur olika saker löses och görs.
Jag tycker också det är viktigt att båda föräldrarna deltar i barnets vardagsliv. Båda skall sköta, natta, byta, mata, leka, trösta, läsa, busa, och säga ifrån. Det skall inte spela någon roll vem av oss som är hemma eller sköter. Sen kommer det säkert perioder då bara pappa duger eller bara mamma, men så där överlag att vi delar på ansvaret och sysslorna som har med babyn att göra. Jag tror också det är viktigt för att vi skall orka i vardagen. För jag tror att småbarnsåren med lite sömn och trotsåldrar som avlöser varandra minsann inte är någon dans på rosor. Därför är det viktigt att dela och hjälpas åt, för att orka och vara glada och goda föräldrar.
Jag tror också det är viktigt att hitta och se till att få tid för varandra, att vårda kärleken och parförhållandet eftersom det ändå är vi som är stommen i familjen. Lyckliga föräldrar = lyckliga barn, tänker jag mig.
Jag hoppas vi skall kunna ge vårt barn gränslöst med kärlek så att det växer upp till en trygg, harmonisk och god individ. Att hen skall våga vara sig själv, se andra, kunna skilja på rätt och fel och våga gå sin egen väg för att bli lycklig.
Jag tror också att det här kommer att bli en av de största omställningarna i livet. En som man inte riktigt kan föreställa sig före man är där. Jag vet att våra liv som föräldrar kommer att se helt annorlunda ut än våra liv gör idag. Vi har ansvar över en liten människa! Alla val och prioriteringar kommer att göras annorlunda nu. Samtidigt hoppas jag att vi inte skall tappa bort oss själva på vägen, att vi skall kunna ge varandra tid tillsammans men också på egna håll med intressen, hobbyn och social samvaro. Vi slutar ju inte vara oss själva bara för att vi blir föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar