Vi har i år inte deltagit i något annat som hör Vöörodagsvikon till än de traditionella festligheterna under veckoslutet. Det blev den första nyktra tillställningen för mig av förklarliga skäl, men faktum kvarstår; en kan inte ha tråkigt i detta gäng oberoende tillstånd!
Vi var på terasshäng på fredagen före vi hoppade på bussen till Maxmodansin. Terasshänget, tummen upp. Maxmodansen, tummen ner.
På lördag morgon var jag lika rödögd och led lika stor sömnbrist som alla andra. Packade hunden och maken i bilen och for på Langradin. Det gick så himla bra för Freddi, han satt och tittade på allt som gled förbi med stor fascination men blev rädd då ljudet steg för högt. Likaså på fotbollsmatchen gick det över all förväntan. Spännande saker för en liten fyrbent. Konstaterade dock att koncentrationen på matchen är lika liten/stor? oberoende om man festar eller ej. Det är nog mer det sociala runtomkring som är charmen.
Lördagen avslutades på bjärji. Det var toppen! Mycket känt folk och bra feelis. Bara så förbaskat kallt! Och trångt att röra sig på pub-området, fick vara rädd för mag-knuffar och glödande cigaretter hela tiden. Liten tummen ner då det stod att bussen går non-stop och vid hållplatsen meddelades vi att den slutat gå pga lite folk. Sätt den att gå varje halvtimme eller ngt då i stället. Men som tur var så fixade ett telefonsamtal allt och vi kom oss i väg.
Väntar redan på nästa år! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar