Är livrädd för förlossningen och tiden efter, att det skall hända babyn eller mig något, att det skall bli någon form av komplikation eller att något annat skall vara fel eller sjukt. Och sen, hur skall vi klara av att ta hand om en hjälplös baby? Hur skall vi överleva om den blir som mor sin och varken sover eller är tyst? Ingen av oss klarar sig på lite sömn och spända nerver. Går och oroar mig konstant. Får dålig magfeelis och angstar. Så att njuta av graviditeten och leva i ett förväntansfullt och glädjefullt skimmer har jag inte sett röken av under den första graviditeten. Bara oro och rädslor, väntar och längtar tills detta tillstånd "går över". Vilket är lite irriterande och jätte störande! För jag mår annars nästan som en prinsessa, skulle ha all världens chans att njuta och mysa och känna stor glädje och förväntan. För efter 14 veckor av konstant illamående svängde det nästan över en natt och sen har jag inte haft något problem. Till för ca.4v sen då jag fick svårt att sova eftersom ryggen krånglar så mycket. Men det är ju i och för sig bara nattetid. Inga sammandragningar, foglossningar, svullnader, sprickningar eller andra biverkningar har dykt upp. Om jag lyfter, bär eller trappar mycket krånglar ischias (tror jag, hemdiagnos...) och gör så att höger ben domnar bort. Har hänt kanske 4 gånger under hela graviditeten, helt överkomligt. Är mer trött än vanligt och kräver mer vila, annars blir jag en hemskt otrevlig fru har jag fått höra :) Förstår annars inte hur folk gör då de väntar syskon och antagligen är lika trötta som under första graviditeten. Hur överleva?!?
Något positivt som graviditeten fört med sig är att jag aldrig i mitt 31-åriga liv ätit så mycket frukt som jag gör nu. Haha. Det började med apelsiner, fortsatte med äpplen, bananer, kiwi och nu är jag inne i ett nektarinknarkande tillstånd. Har inte heller ätit så mycket sött och onyttigt under mitt liv som jag gjort det sista halvåret, kommer att bli svårt att bryta den trenden om tre månader känner jag på mig!
Och fast de säger att babyn växer jämt och bra, har starka hjärtljud, alla mina värden är bra och hen har bra med vatten att simma i så ligger den ständiga oron där och gnager. Vet inte om det är åldern, vår situation eller att det hänt så mycket runt omkring oss som gör det. Otrevligt och störande är det i alla fall!
Ojoj, lilla bulan för 10 v sedan. Annat är det med dagens fotboll. Undras just hur det ser ut v.40?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar