Vemodigt farväl.

Under veckoslutet har vi tömt, städat och tagit ett vemodigt farväl av vårt lilla hus uppe på backen. Nästan tre år hann vi bo där. I den lugnaste och finaste miljön, med de bästa hyresvärdarna och det mysigaste huset.

Vindens tre rum har alla olika golvhöjd. Det ger huset en charmig karaktär.

Mitt absoluta favoritrum i huset.

Här har jag också tillbringat allra flest timmar med brasa, stickor, virknål, vinglas, levande ljus och serier.

Många mysiga middagar och frukostar har vi avnjutit i köket med elden knastrande i insatsen.

Under dessa tre år har det hänt mer i våra liv än det gjort på hela tiden vi varit tillsammans. Vi har blivit äkta makar, varit på en alldeles underbar bröllopsresa till Italien, jag har blivit moster två gånger med mycket i bagaget, fått lite stabilitet i yrkeslivet och tagit mig an den största utmaningen någonsin, vi startade vår egen lilla familj och var på en ljuvlig tumisresa för att fira jämna år, vi firade en mysig jul på backen, min mormor dog och en hel del sjukdom har vi tampats med. Jag har också så småningom tvingats komma till rätta med en hel del i livet, fast vägen ännu är lång tror jag att jag snart börjar acceptera och försöka förlika mig med saker och ting. Alla påstår att det ändrar då man får eget, så det sista hoppet står till att det skall ske ett magiskt under då vi flyttar in i huset...

Jag är tacksam för den tid vi haft i huset och hoppas att någon får det lika fint där som vi haft!