För att få dagarna att räcka till var jag tvungen att rucka lite på traditionerna i år. I stället för 23:e var jag och tände ljus på gravarna i Vörå och Maxmo idag. Så blir det Oravais, Jakobstad och Kronoby i morgon. Det var lugnt och fridfullt på gravgårdarna i dag. Snön knarrade och jag kom att fundera på ett som annat.
För många år sedan då jag och min mor började åka på gravgårdsturnén tillsammans hittade vi ofta många gemensamma patienter som vi skött om på respektive bäddavdelning. Kunde skratta gott åt någon egenhet de haft eller minnas någon rolig episod om dem.
I dag då en går där finns flera gravar med födda årtalet 1980, eller ännu senare. De är ju lika unga som jag. De borde inte ha blivit förärade sin sista vila ännu! De borde inte ha ryckts bort från jordelivet ännu. Det är så fruktansvärt orättvist!
Återkommer också alltid i tankarna till helvetesåret. Då vårt gäng gick på 3 begravningar där alla var yngre än 28. Så mycket orättvisor som drabbade våra nära och kära, så mycket sorg. Men vilken tur att vi hade varandra. Vi är ett stort gäng från gymnasietiden som delat mycket tillsammans. En stor trygghet och en enorm glädje att få tillhöra det och att få känna så många fina typer. För under åren som gått har vi kommit att veta det mesta om de flesta, på gott och ont :) Och även om vi inte träffas och umgås lika intensivt och oversharear likt en vårflod längre så finns de alltid där. Det är lycka, glädje och trygghet det!
Önskar er alla en fin dag!
<3
SvaraRadera