Sen hämtade syster och jag vår mommo från boendet och hon blev så hjärtans glad så man kunde ha fällt en tår. Hon var på gott humör i dag, kände oss direkt vi kom och höll låda hela vägen till Karvsor. Mamma hade gjort god mat och Antell-klanen njöt av att bli utfodrade.
Moffa och mommo som stiftar bekantskap med Freddi.
Tre generationer mammor.
Och mommo som stiftar bekantskap med sötnöten.
Efter allt ståhej var mommo trött. I bilen på väg tillbaks till boendet kände hon mig inte längre, frågade var jag bor, var jag är uppväxt, var jag bott mellan, hur det kommer sig att hon inte sett mig i byn osv. Det är så surrealistiskt att sitta och diskutera med henne som med en främling. Kom också på oss flera gånger idag då hon sagt något med skratt i rösten, vi har börjat förklara och hon har upplyst oss om att hon skojade bara. I nästa stund är allt borta. Hur skall man veta när det är riktigt och inte?!?
Än så länge kommer små små glimtar fram av vår älskade mormor. Hon som tagit så mycket och så bra hand om oss då vi varit små och som alltid funnits där med en duk runt huvudet och länkkorv i kylskåpet.
Syster hade fixat min fina frisyr för dagen.
Nu är både hundar och ägare så himmelens trötta att det blir vertikalläge fram till hockey-VM.
Tänk att det redan gått ett år sen det. Och två år sen första gången. Hoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar