fredag 31 maj 2013

mycket bra!

I går var jag på HPB 2. Vi skulle kryssa i hur vår livssituation är allmänt. Jag hade kryssat det nästbästa "bra" och herrn frågade vad jag ännu kunde ändra på eller vad som ännu kunde hända till mig för att krysset skulle flyttas till "mycket bra". Jag funderade en stund och sen sa jag att jag vet faktiskt inte (försökte bortförklara att det är flera månader sen jag fyllde i pappret...). Just nu är det bra som det är här; jag har fått jobb, förtroendeuppdrag, någon tror att jag kan, kärleken blomstrar och familjen mår bra (sgs iaf..), sommarlovet hägrar runt hörnet, ljuset och dofterna lyfter upp och sommarvärmen är här. Han sa att nog är det konstigt att sgs ingen vågar kryssa i "mycket bra". Det är som om man helt enkelt inte får ha det för bra. Det är orättvist mot någon annan och man kan inte gå runt och skryta och vara glad över allt. Det är den arma jante-lagen. Du får heller inte säga vad du är bra på framom någon annan, gud förbjude!
Det är klart fred på jorden, några tusen på banken, flere resor inplanerade, egen familj, hus i Italien, bosatt i Staden, frisk systerson...nog finns det ju ett som annat som ännu kunde hända för att det skall bli helt toppen. Men vissa saker rår man inte på här i världen, och allt går inte att genomföra just nu. Så är det bara. Den som väntar på något gott...

Nu väntar jag på en fin skolavslutning. Kommer att rinna krokodiltårar imorgon. Jag är värdelös på att ha sexor. I detta skede av terminen tycker jag att de alla kunde gå om ett år så jag inte behöver mista dem. Till nästa år mister jag också två andra fina klasser, så det är stor förlust på kontot just nu. Men en del pärlor får jag ju ha kvar, och nya kommer det! Sen känns det precis likadant om ett år igen :)

Och nu väntar min make på att bli utfodrad. Gotta go!

2 kommentarer:

  1. Oj vad jag känner igen mig. Fast man är hur nöjd som helst i nuläget så är det ändå aldrig riktigt bra. Å det där med avsked, uschdå.. Något jag får vänja mig med i framtiden nu när jag skall börja ha förskolegrupp.

    SvaraRadera
  2. Ja tänk att det skall vara så svårt att erkänna sig själv...Det blir nog lättare med åren också då du får lite erfarenhet av att säga adjö :) Men helt lätt blir det aldrig för mig tror jag.

    SvaraRadera