På darrande ben begav jag mig till skidstugan ikväll, på skola.
Alla andra i "nybörjargruppen" hade hållit på nåt år. Jag kände mig direkt utanför. Alla var tvungna att vänta på mig och vända om och hämta mig. Men jag överlevde och skall på nytt om en vecka. Under tiden har jag en läxa att genomföra, jeppjepp!
Dragarn hon peppade mig med att jag inte får ge upp (what jag med mitt astronomiska tålamod?!?) jag måste lägga ett mål längre fram, till midsommar. Jäkla evighet tänkte jag. Inte bara tänka de 3 första veckorna (finns det längre tidsperspektiv?!?!?) och sen ge upp då det ej går framåt. "Du måste ha ett minst 8-veckors mål. Sen skall du belöna dig med något riktigt bra då du nått dit". Huuur orkar man vänta på något i 8 veckor och hålla motivationen uppe då det går i snigelfart framåt?!?!?
8 veckor. Midsommar.
Så gott folk, det lär inte vara länge kvar till sommar å sol nu :)
På darrande ben återvände jag hem, på återhämtning.
E gaar nou framåt ska du sii! ;)
SvaraRaderaDu e ju superduktig! Om det var jag, så skulle jag ha gråtit hela vägen hem o svurit åt sambon att aldrig mer återvända..!
SvaraRaderaKram från Lena
haha, vi ska si nu hu läng e håller i sig. man "måst" ju spring emellan å så man håller jämna steg me gruppens utveckling. men ja har ju int hu myki tid å energi ti lägg på e som helst :)
SvaraRadera