fredag 17 juni 2011

on the road

Vi diggar Bon Jovi och svär över semestertrafikanterna som sniglar sig fram.
Jag är sådär löjligt glad i hjärtat och varm i själen, det här är det nästbästa på resan; då man är påväg ner och har hela vistelsen och alla kära återseenden framför sig. Det bästa är förstås när de inträffar :)

Och jag tänker, tänker att jag nån gång måste flytta tillbaka, få bo och trivas och njuta av livet där nere, få vara nöjd med mig själv och livet. Annars går jag sönder.

1 kommentar:

  1. Tänk på alla jobbiga föräldrar, så ska du se du kommer till sans:)

    SvaraRadera