Jag är alltid lika bitter på livet på morgonen då jag slår upp mina korpögon, mest på väckarklockan eftersom det är dennes fel att jag vaknar, måste stiga upp, klä på mig och vara människa. Dumma klocka!
Det brukar ge med sig efter en farofylld färd till jobbet, 162 gäspningar, lite hata-kylan-tillsammans-lek med bilen och en kaffekopp med kollegorna.
Men nu är absolut ingen annan än jag här på jobb och det känns lite konstigt för om 6min är det morgonkaffe, where are they?!?
Jag lovar jag skall bildblogga ikväll.
Det har inte funnits tid och ork på sistone.
Men igår gjorde vi sådant man inte får göra då man är vuxen och lärare. Men det resulterade i att jag ser golvytor både i arbetsrummet OCH vardagsrummet, min dator är bosatt där de skall och jag kunde njuta lite av mitt hem.
Och så fick jag en blomma av min sötkorv i går, första gången på 3 år < 3 Det tar sig bara man har tålamod och orkar vänta. Och förstås föregår med gott exempel själv varje år så fastnar det kanske till sist ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar