bussresan från jobbet hem!

Kom ner till hållplatsen och tyckte livet kändes tomt.

Fan jag har glömt min påse med ärligt stulna Husisar i skolan.

Fittigt.

Traska upp för backen, svettades å svor.

Hittar ingen påse i lärarrummet.

Fan.

Får hjälp med att söka av vicerektorn, tills jag kommer på att jag lade ju den i väskan före jag gick hem första gången.

Dör en smula av skam.

Sen sitter jag äntligen på buss nr.14, endast 8min väntan i köld å pina.

Först stannar vi på Albertsgatan och beskådar en bärgningsbil som drar bort en annan bil och fastnar i snöhögarna.

Chaffisen måttligt road och ytterst irriterad pga förseningar.

Stannar pånytt 120m längre fram för en dam försöker få bort sin bil från parkeringen full med snö. Hon har kört fast och står halvvägs ut på vägen -> bussen kommer inte förbi.

Jag värmer mina fötter, tänker elaka tankar om stadsbor, snö å Helsingfors stad som blir helt handikappad så fort det kommer en snöflinga. Åh så varmt jag har i fötterna! Kollar in i Alepabutiken där jag brukar handla då jag stiger av bussen och längtar till kvällen då J och jag skall göra mat.

Chaffisen stånkar stönar och blir irriterad.

Efter 7min (och det är LÅNG tid för kollektivtrafiken!) kommer tanten loss då chaffisen kommit på att öppna sin dörr och släppa ut män å hjälpa henne att buffaknuffa.

Chaffisen arg och gasar iväg pga sin försening.

Då behagar jag vakna ur min koma och inse att hej det var ju min gata, jag borde stiga av 2m längre fram där hållplatsen ligger!

Gissa om chaffisen tänkt stanna där efter att ha stått 2m ifrån med öppna dörrar ganska lång stund.

Chaffisen kastar mordblickar på mig och läser en förbannelse över mitt huvud innan han kastar ut mig.

Sen fick jag mitt straff då jag skulle in till stan å möta J; Hela Fredriksgatan var stockad och jag fick gå utan vantar mitt i kylan...

Natinati!!