torsdag 17 maj 2018

En torsdag förmiddag

Vi inledde dagen med att vakna för tidigt. Sen förberedde vi dagens lunch, tankade mjölk i lillasyster och gick ut och utforskade nya områden på gården. Efter det dök våra lunchgäster upp och de är sån självklarhet i våra liv hädanefter att Tindra fortsättningsvis gick och väntade på "gästerna". 

Det blåser kalla vindar idag och jag borde gå och gräva upp lite ogräs. Men efter att ha rett upp en del elände i köket ropar stickorna på mig så idag (igen) vinner det son jag tycker om att göra framom det jag avskyr att göra. 












onsdag 16 maj 2018

Älskar hemmalivet just nu!

Vädret, I Love you!! Kan inte fatta min saliga tur att få vara vårdledig med detta underbara väder! Det är tredje (!) våren jag är hem nu. Hoho, hur skall jag vänja mig vid att jobba igen under den bästa tiden på året?!?? Och aldrig tidigare har den varit så ljuvlig. Solen, värmen, enkelheten att slänga på en mössa och sen är vi klara att gå ut. Inte ens en sommar har varit så varm på typ 10 år. 

Äldre dottern tjatar öronen av mig "Ja vill gå ut å leeka mamma", "Ja vill ääta ute mamma" då jag försöker skydda huden lite mot solen och vara inne nån timme per dag. 









Men feelisen är nog verkligen på topp här om dagarna. 2kg sand i huset och tvättmaskin och torktumlare som snurrar varje kväll och natt (har alldeles för liten sommargarderob åt ungarna och mig själv. De delar på tre byxor och fem kortärmor och vi kör nu blöjfritt vaken tid åt Tindra så det krävs en del tvätt). Men sommarsvett och smutsiga barn måste ju vara något av det bästa som finns!

onsdag 9 maj 2018

Vem lär dem allt?!?

- Vaaj e goodan? Vaaj e den mamma?
- Den booj hääj i vattne. Stooja vattnet. Neje i diike. 
- Den e lite byyg nuu mamma. Den gömmäj sej dääj undä.  

Så sa min förstfödda idag under vår promenad då hon stod och stirrade ner i ett dike. Och jag ställer mig frågan; varifrån får de allt?
Vem lär dem? Hur förstår de? Hur mycket mer än vi tror snappar de upp, tolkar och förstår?
Mig veterligen har jag aldrig berättat/lärt henne att det bord grodor i diken, eller vid vatten. Men någonstans har hon snappat upp det, förstått eller dragit egen slutsats. Och jag blir så imponerad av de små liven!


Även om det annars kan vara lite jobbigt om dagarna att vara 2,5 år så är hon i en sån fantastisk ålder just nu! Pladdrar öronen av oss och funderar så mycket. Och leker, leker och leker.  Ljuvliga unge!

måndag 7 maj 2018

Veckoslutet som gick

Fammo och Faffa kurvade in med husbilen på torsdagkväll och lyckan var total för 2-åringen. Sen fick de hänga ända till söndag och hon var så nöjd som en kan bli! Såg inte så värst mycket av henne under dessa dagar.

Som vanligt då svärföräldrarna är här tillkommer och avverkas nya projekt. Vi har nu följande projekt på gång; stenmur mot Mommo och Moffas, sovbur åt barnen på grund av vargar (fattar inte att jag behöver skriva detta år 2018 i Finland!!!), syrenhäck mot vägen, beskärning av diverse träd på tomten, åtgärder mot alla hål i vår bedrövliga gräsmatta (i hemlighet försöker jag övertala maken att bara harva upp hela eländet, välta och så nytt). 

Mor i huset fick luftat sig både med jobb, häng på skolgården, tumispromenad med maken, 90-årskalas och en liten tupplur. Tackar och tar emot!













Ja fast den skeptiska lilla tanten hade jag med mig på kalaset. Hon var högst ofrivillig att sova medan vi var där. Men att äta gick ju bra, trots att hon fick lunch före vi for. 


tisdag 1 maj 2018

Så många guldkorn

Ofta har jag ju telefonen till hands typ hela tiden. Ofta halar jag fram den för att föreviga ögonblick. Ofta hinner jag inte riktigt med med barnen, så har jag a) missat det verkliga och fina ögonblicket eftersom jag höll på att pilla på telefonen för att komma ihåg det sen samt b) försöker skapa det på nytt genom att locka och pocka. Ofta tänker jag att det skall jag slänga upp på instagram sen då jag får en minut över, pah händer ju ofta med barn (och då det väl händer har jag glömt det sen länge) eller så tänker jag blogga om det, sen då de sover. Nå sen är jag trött och har hundra andra saker att fixa. 

Men så sitter jag en regnig första maj och scrollar foton i telefonen för att radera och frigöra utrymme, och hittar så många guldkorn. Och kommer ihåg ögonblick jag faktiskt annars skulle ha glömt! Så trots dåligt samvete varenda gång jag halar fram telefonen för att "föreviga" så är de ack så värdefulla sen de där vardagsfotona som är tagna mitt i och absolut inte det minsta redigerade. 

Jag ger er några urval;



































Hoppas ni haft en fin Valborg och första maj och fått fira in våren! Våra planer ändrades i sista minut och vi satt med finkläderna på i 20 minuter medan vi åt och gick sen ut och leka igen. 
Nu lyssnar jag på det stilla vårregnet och kryper ner under täcket. Hoppas barnen sover i natt för jag är trött.




lördag 28 april 2018

Babyfilt med rutor

Min andra babyfilt med rutor är äntligen klar! Det blev ett lite större projekt och med tanke på allt mönster valde jag att sticka den runt på rundstickor och sen sy och klippa upp. Mamma har hjälpt att sy fast flanelltyget på baksidan för att göra den extra varm och mysig. Jag älskar rutmönstret!
Den är stickad i Drops Extra Fine och på stickor nr.4. 






Nu skall vi bara invänta lite babymys och hoppas sen den kommer till användning.  


söndag 22 april 2018

Som balsam för själen

Ett av de bästa veckosluten har tagit slut. Jag är lycklig i själen och gladtrött. Jag har varit nere i huvudstaden och njutit. Och det är alltid som att komma hem då jag kommer dit. Får ett lyckopirr i magen och blir varm i själen då tåget far från Böle och närmar sig Järnvägsstation. Känslan att stiga ur och gå ut på gatan där är svår att toppa! Det är som balsam för själen. Kan inte direkt påstå att det var en mors vila, för vila är det sista jag har haft tid med. Ändå blev jag alldeles på utomordentligt humör medan jag vistades där!
Och visst är det ändå inte lite häftigt, att i vuxen ålder ha fått lära känna så fina människor som en tycker så mycket om. Fast jag inte sett en del av dem på fyra (!) år så är det bara att plocka upp och fortsätta där vi sist slutade. 
Detta veckoslut toppades även av att Sibbo-frun kom in fre-lö och vi fick äta, skratta, dansa, skratta och prataprataprata. Och äta ännu lite mera gott. Detta lever jag länge på och hoppas innerligt att det inte räcker så länge till nästa gång!













Nu blir det nog till att krypa till kojs för att ens kunna lite börja sova i kapp det stora minuset på sömnens konto. 

måndag 16 april 2018

Du ljuva tvättmaskin

Vi har varit utan tvättmaskin i drygt två veckor. Två veckor. Utan tvättmaskin. Med vårvädret, sanden, gruset, två barn (varv den på ett år skall äta själv). Hoho, har sprungit med ett par påsar smutskläder över till föräldrarna då det krisat till sig i klädlådorna. Men så där i längden var det ju inte riktigt hållbart.  Och jag grämde mig något förfärligt över tvättbergen som växte. Som antog oproportionerliga former och hotade välla ut ur badrummet. Det skulle ju ta tusen år att tvätta genom och torka allt. Men så i lördags anlände våra nya maskiner. Ja ni läste rätt, plural form på ordet maskin! Tvättmaskinens storlek ökade från 4kg till 8kg. Två maskiner med tvätt har rullat och jag ser en ände på tvättberget. Två maskiner! Alltså civilisationen är nog fantastiskt bra kan jag upplysa er om. Det rymdes ansenliga mängder tvätt i min nya fina tvättmaskin. Och jag har redan hunnit svära tyst inombords två gånger då jag kommit upp på vinden och tänkt att nää-ä nu har den stannat igen, det var inte fel på den gamla maskinen heller utan det måste vara något fel på uttaget, strömmen. Men nej se ni, nya maskinen snurrade på och gjorde sitt jobb. Den gick bara så tyst! Aaaah ljuvligheten. 


Smutsisarna mina. 

onsdag 11 april 2018

Min hemkommun får snart byta namn

Från Rågens rike till Vargarnas rike. Och det är helt sjukt att vi på 2018 i Finland skall leva så här begränsat! Att inte våga/kunna/få vara ute med sina barn och husdjur, inte ha dem i hagen, inte sova dagssömn ute på gården, inte leka, inte cykla, ingenting. Nej för vargen den sover ju sin dagssömn 100 meter från vårt hus. Och gå nu fan inte och stör den!








Att detta inte längre är en självklarhet, utan kräver planering, samtal och koordinering samt involverar flera vuxna är helt sinnessjukt i min värld! Är inte människan, och barnen, vår framtid, värd mer?!?