söndag 25 september 2016

1-åringen

Tänk att vår älskade lilla solstråle har blivit ett år. Redan! Det har gått så snabbt. Vi är så tacksamma över vår dotter, så förundrade över underverket att hon kom. Till sist. Och att det var just hon, som kom just till oss. En perfekt liten dam. Som det skulle vara otänkbart att vara utan. Som varit oförskämd lätt att ha att göras med det första året. Visst vi hade magknip i början och superkänslig mage medan vi ammade. Vi var in på sjukhus 5 dygn med RS-virus. Vi har våra hudproblem, och -åkommor. Men det är inget livshotande. Inget desto mer ovanligt. Därutöver har vi sovit bra, ätit bra och gråtit lite. Skrattat mycket, lett och jollrat. Förgyllt mammas och pappas liv och gjort varje dag så mycket mer värdefull och gjort vår lilla familj så viktig och så underbar. En gränslös kärlek har du tillfört vårt hem.





Två gaddar ner i käken. Står och går med vilket stöd hon än hittar i sin närhet. Länge sen vi var till rådgivningen så har inga exakta siffror men hon är över 70 cm och väger över 8 kg. Använder storlek 80 mest på kläderna. Sover två pass på dagen ute i vagnen. Äter det mesta om det är mosat och har just börjat visa intresse för plockmat, om det är tillräckligt gott vill säga...

Så liten. Så nykläckt. Så perfekt.

Gårdagens kalas

I går var det redan dags. 1-årskalaset. Det första i huset. Det är något alldeles speciellt med det. Både att planera och ställa till. Samt att fatta att vi snart hade en ettåring i huset! Familjerna kom och vi var närmare 30 pers som åt och umgicks i vår lilla(!) storstuga. Gånger som dessa skulle det ju nog vara ganska så skönt att ha ett helt hus att tillgå, heh!


Hej, det är jag som fyller år!



Traktorer är så en favorit i detta hus!



Den fantastiskt goda och fina! tårtan hade Carina gjort.




 Det var spännande med ljus. Med den sockerfria bakelsen, tack Sandra för receptet, var ingen hit. Inte ens grädde var god. Bara rolig att gegga lite i.



Öppnar paket med faffa.



Korten, banden och pappren var bäst i år. Helst att äta dem. Alla.



Tindra trivdes med sina kusiner och sov gott i natt efter en hel dag med lek, bus och fint främmande.

onsdag 21 september 2016

Söndagsutflykten

Det lät så fint i tanken. Friskt luft och lite picknick. Matkorgen packades och vi satte oss i bilen. Eftersom det inte riktigt faller innanför vår bekvämlighetszon så var det inte heller så välplanerat. I Kvevlax konstaterade vi att vi känner till Vasa-nejden så dåligt. Så vi svängde för att åka ut till Maxmo. Tog en avstickare i Vassor för dit hade vi varit med hunden någon gång och kom på det i förbifarten. Körde fel och hamnade att googla. Konstaterade att det var för långt. Vände näsan mot Vörå med tanke på Norrvalla och Boberget, skulle ju vara passligt nära till babysim sen. Men eftersom mellistiden var slagen och vissa borde börja vila middag, vi varken hade vagn eller bärsele med så kunde vi ju inte gå någonstans. Vi svängde in vid Myrbergsgårdarna, drack varsin kaffe/kakao kopp, en åt två skedar fruktpuré och sen var det bara att sätta sig i bilen igen då och snurra runt nån timma tills simmet började. Vi orkade alla simma utan mat i magen och sömn på kontot men sen var det nog kris. En inte alltför lyckad söndagsutflykt. Gissar det räcker en stund tills vi försöker oss på det igen. Hehe.



torsdag 15 september 2016

Måste välja vad en gör

När du har en liten typ på snart 1 år i huset kan du inte syssla med vad som helst medan hen är vaken. Ibland har jag faktiskt lite tråkigt här hemma eftersom det inte går att göra så mycket då vissa är med och stjälper. Och jag lovar, de är som små bläckfiskar som kan töja ut sig minst 20cm åt alla håll för att nå precis överallt och dit de vill. Hon vill ju fortfarande helst leka själv, inte att man skall blanda sig i eller Gud förbjude ta upp henne i famnen för att mysa, läsa eller sjunga. Då blir vi osams ganska kvickt. Så ibland måste jag stärka mig med lite choko och gott i glaset för att överleva en dag.



Stor koncentration krävs och så härrans roligt är det då jag får tag i mammas saker. Det går inte alls att mamma smyger med någonting då jag är vaken. Jag lägger märke till allt och vill hjälpa med allt!


onsdag 14 september 2016

En dag på stan


Har tillbringat hela dagen i Vasa med ovanstående böna. Hon inledde dagen starkt med att tugga på precis allt som kom i hennes väg. I brist på annat medan hon väntade på morgongröten gav hon sig på spisen. Egentligen tror jag det var det kalla järnet hon var ute efter, eftersom hon har 6 fina blåsor uppe i munnen. Väntar bara på att gaddarna skall spricka fram nu. Sen spenderade vi dagen i Vasa i vackert väder. Egentligen hade vi inte många eller stora saker att införskaffa, ändå räckte det flera timmar eftersom det alltid är någon som skall äta, dricka, bytas på eller gå på toa. Därefter busade vi lite med prärie-kusinerna och nu snarkar vi i vagnen eftersom dagens sömnsaldo låg på 10 minuter...


Var och en med sitt. Jag njöt ju av min absoluta favoritmat i staden och hela dagen skulle ha varit gemytlig bara jag inte skulle ha haft så ont i magen. Vet inte vad den krånglar. Kanske den har en motionschock efter de senaste dagarna. Haha, I wish! Nu skall jag sticka lite medan marodören och maken sover.



lördag 10 september 2016

Hösten kom

Vardagspusslet med den och jag hann inte alls med något extra över huvud taget. Det var jobb, familj, hemmet och sova. Nästa dag började vi om från början. Karusellen snurrade likadant varje dag och jag hade verkligen inget att plita ner hit, så bloggen blev ganska snabbt bortprioriterad. Tyckte inte det var läge att börja uppdatera hur många bajsblöjor jag bytt per dag och liknande. Och så mycket utöver det och att mata och tillreda mat hann jag inte med. Har knappt hunnit handarbeta en gång och det pittrar SÅ i mina händer!
Damen gick dessutom från solstråle till kink-monster varje kväll så länge vi höll på och pusslade ihop dagarna med alla möjliga skötare till höger och vänster. Rutinerna rubbades och det blev nya tider. Gissar det var en reaktion på det. Eller en fas i livet. Svårt att veta med de små liven ibland! Nu har dock maken börjat vara hemma "på riktigt" och rutinerna är återställda, så vi ska hoppas att läget lugnar ner sig lite.



Lite höstpiff vid trappan fick jag åstadkommit förra veckoslutet i alla fall. Väntar bara på att höstmörkret skall börja komma tidigare om kvällarna nu så jag får börja elda i lyktorna. Har nog startat inne med doftljusen redan. Så mysigt! Och äppelskruttarna har vi pressat till saft. Blev dock inte många liter i år, så dålig skörd!

måndag 15 augusti 2016

Underbart är kort

Slurp, slurp, mums!
Och så var det underbara över för i år.

Kantareller är något av det bästa skogen kan ge mig. Synd bara att jag inte är någon skogsmulle som skulle ha möjlighet att råka snubbla över ett fantastiskt kantarellställe eller två. De enskilda jag någon gång får tag i försvinner före jag knappt känt doften av dem. De blir helt enkelt till "assit å itt naa" då de steks. Brukar köpa mig några liter på torget varje höst men ännu har jag inte kommit till skott.

torsdag 11 augusti 2016

En oktröja med traktorer

En yttepytte sak har jag stickat i sommar. En oktröja med traktorer. Garnet är Drops Merino och jag har använt mig av stickor storlek 4. Blev tvungen att sy vissa detaljer på traktorerna på slutet och det blir ju alltid som det blir. Men hoppas det går att pressa ut lite i alla fall. Den skall sen paketeras in till ett av höstens alla kalas. Hoppas mottagaren blir glad! (och att den passar, hehe. Har stickat den på högt och höftat med både maskor, mönster och längder).



onsdag 10 augusti 2016

Säkert sist i världen


Men nu har vi också ljusbollar i vår storstuga. De fick hedersplatsen vid vårt råskåp. Har länge tyckt att det lite smälter in i väggen eftersom vi lämnade stockarna råa istället för att måla dem vita som var min ljusa dröm. Så ville ha något som skär av det, gör att det syns och sticker ut, drar blickarna till sig. Så det här blev en första trevande lösning. Mysiga är de i höstmörkret i alla fall! Funderar på att skaffa en slinga till åt Tindra, att ha som nattlampa. Det är jättesvårt då hon gråter om natten och du skall in och leta tutten mitt i beckmörkret. Inte direkt så att du tänder taklampan då. Så borde hitta något passligt dämpat (men som jag ändå ser ngt med) att ha på.

Höstmörkret annars, det är här nu. Känner ni i luften att hösten är här? Så fantastiskt! Så mysigt och härligt. Har mjukstartat lite på jobbet och försökt få igång hjärnverksamheten. Nu är det bara att invänta MI´s kurskatalog och botanisera bland utbudet.

tisdag 9 augusti 2016

Jag blev lite trött på vardagen där

Här har ekat tomt mest hela sommaren. Blev så oändligt trött på vardagen. Kände mig ensam, isolerad, uttråkad och omotiverad till allt. Efter 14,5 månad hemma var jag en sån "mökkihöperö" så jag visste inte av det heller. Instängd mellan hemmets fyra väggar. Så kändes det. Skall bli så otroligt skönt att komma ut i arbetslivet igen. Tvätta håret oftare än en gång i veckan, plocka ögonbrynen, klippa tånaglarna, raka och epilera sig. Ni vet, bli en människa igen. En social sådan!

I början gick det jättebra att vara hemma. Jag njöt så otroligt mycket mer av det än vad jag hade trott och vågat hoppats på. Jag var så glad över att jag trivdes och tackade vår lyckliga stjärna för att vi bodde i ett sådant land där det är möjligt för dem som vill att vara hemma nästan hela första året. Under tidig vår var jag till och med osäker på om det var ett bra beslut att börja jobba till hösten igen, om jag skulle ha varit hemma till jul ändå, eller helst höstlovet. Tack och lov att vår ekonomi inte tillåter det för i dagens läge vet jag inte om mitt psykiska välmående skulle ha klarat av det. Allt gott kommer till ett slut och du når en punkt då det är dags att ändra vardagen lite för att alla skall må bra. Vi har det otroligt bra ordnat så Tindra får sova ut och vakna upp i egen säng varje morgon. En dag i veckan kommer mommo hit och väntar ut henne med morgongröten och sen traskar de iväg över pissdiket. Resten av veckans dagar är mamma eller pappa hemma då hon slår upp sin små blå och det känns så bra att inte vara tvungen att lägga henne på dagis. Hon är trots allt bara 10,5 månader. Jag vet att det finns de som inte har andra val än dagmammor/-hem i denna ålder men just nu tackar jag vår lyckliga stjärna för det, att vi inte hör till den gruppen ännu i år.