onsdag 15 november 2017

En tur i skogen

Vi tillbringade senaste veckoslut norröver. Firade lite farsdag och bara njöt. På lördag förmiddag for 3/5 av vår familj till skogs. Destinationen var vandringsleden och kåtan vid Lillträsket. Vår äldsta dotter har ju, tyvärr, ärvt min bekvämlighet och lathet och gick nu inte så värst många metrar före pappa fick bära henne resterande hundra metrar. Väl framme lät hon sig väl smakas av mellanmålet (mammas gener igen) och så vägrade hon gå tillbaka också. 
Men, till skillnad från förra hösten så kom vi ju oss ur bilen denna gång. Gick flera hundra meter och kom oss till ett mål. Så stora framsteg för oss i alla fall. 











Och nu till mitt problematiska förhållande till naturen; Det skulle kunna  vara så skönt att vandra i skogen, det skulle kunna vara så avslappnande och terapeutiskt, det skulle kunna bli ett kärt återkommande återseende. Om det inte vore för alla inneboende där! Det finns obehaglig och äcklig ohyra så som myggor, fästingar, bromsar, ormar, älgflugor och så vidare. Sen finns det typer som kan skada, skrämma slag på eller varför inte äta upp mig så som älgar, lodjur, vargar, björnar och så vidare. Det är fan aldrig safe att röra sig i skogen! Men det skulle kunna. 

tisdag 7 november 2017

"vato-snoron"

Den värsta tänkbara sorten. Du känner hur det rinner men ingen uppdragning och inandningen genom näsan i världen hjälper dig. Det rinner ut och bildar en ful dropper som klamrar sig fast i ena näsborren före den helt otippat om tidpunkt släpper taget och landar på valfritt opraktiskt ställe. I håret på ungarna du försöker klä på. I blöjan du byter på valfri unge. I maten under valfri måltid, behöver inte nödvändigtvis vara din egen. Eller på något annat äckligt ställe. Och det är så ofräscht och störigt och folk undrar varför förkylningarna inte släpper och folk blir friska. I tell you!
Hög nivå på backan ikväll. Lite irriterad på världen så bäst att krypa till kojs och vakna till en ny dag i morgon. 




I dag har vi kört traktor, byggt djurpyramider, delat stol och tittat på grävmaskinen genom fönstret. 

torsdag 2 november 2017

En ljuvlig familjedag

Lill-skruttan blev 8 månader idag och det passade vi på att fira med en riktigt fin familjedag. (Vi hade till och med planerat förmiddagen fram till kl.13! eftersom vi är världssämst på att synka som familj i improviserade situationer och grejer). 
Efter frukosten stuvade vi in kids och stadsvagn i bilen och styrde kosan mot Härmä. Vi var endast halvtimme efter i vår gemensamma planering och 10 minuter efter i min egen planering. Efter 9 år har jag lärt mig att min tidsoptimist till make har absolut ingen verklighetsuppfattning vad gäller tid och klockan så det gäller att planera allting parallellt. 
Först på programmet stod simning och det var ju en absolut höjdpunkt för Tindra. Efteråt lät vi oss väl smaka av stående bord i samma anläggning. "Meer maate", sa en liten 2-åring och åt lax så det stod härliga till. Sen körde vi vidare till Seinäjoki och strövade runt på Tokmanni och KooKenkä. Efter kaffe/te och mellis var klockan nästan redan middagstid och det var dags att styra kosan hemåt. 
Lite bus hemma och vi hade två små som slocknade snabbt i sina sängar. Jag ber till gudarna att de skulle vara så utmattade att de skulle sova en hel natt var men gör mig inga förhoppningar. 










Eftersom vi hade en plan, en tidsram, ett uttänkt program och alla fick ha hållit sitt blodsocker på en relativt hög nivå hela dagen blev det till en riktigt ljuvlig familjedag. En mysig dag att lagra i sitt hjärta och minnas med glädje och värme. Familjen är bäst!

måndag 30 oktober 2017

Vardagstipset

Då orken, inspirationen och ibland tiden tryter ger jag er här världens enklaste och godaste maträtt som funkar både för den stora och den lilla familjemedlemmen;

1 påse makaroner kokade tillsammans med en köttbuljongtärning
1 paket malet kött kryddat med valfri mängd köttfärskrydda
1 paket créme bonjour vitlök

Stek och krydda köttet samtidigt som du kokar makaronerna. Häll vattnet av makaronerna och blanda dem med köttet och osten. Rör till jämn sörja. 


Funkar ypperligt att värma flera dagar efteråt också. Den krämiga konstintensen försvinner dock vid uppvärmning, det är som om osten skulle förångas. Man kan vara wild and crazy  som mig idag och köra 700g malet kött, tömma alla öppnade och påbörjade makaronipåsar och lägga två förpackningar ost också. Samt byta ut osten mot annan smak. Men efter idogt experimenterande har vi i den här familjen enhälligt kommit fram till att vitlök är bäst!
Addera nedanstående finfina middagssällskap så blir måltiden en garanterad fest. Tack och hej!



Måndag morgon

Klockan är 8.05 och vi ligger alla fyra i sängen. Kan väl inte påstå att vi myser, för många fäktande armar och ben för det, men vi gör ett gott försök. Och vi gör det tillsammans. Det betyder semester. En hel vecka då vi får vakna upp tillsammans, eller stiga upp tillsammans. Tuvali och jag vaknar ju redan 7 och de övriga två då Tindra tar morgon. 
Som vanligt då maken har en extra stund ledig finns det tusen projekt som kallar, vet knappt var han skall börja. Så den där min önskan och dröm om familjetid går ganska snabbt i stöpet. Den som ändå bodde i en lägenhet och fick spendera ledig tid tillsammans...åtminstone fantiserar jag att de borde ha så mycket fler möjligheter att göra saker med familjen. Ni vet gå på promenad, leka, pyssla, vara ute, åka på små utflykter, ha pick-nick osv. 


Nåja, snart dags att avsluta detta slagpåse-vikariat och kravla sig ur sängen för att duka upp frukost. Under tiden drömmer jag vidare om den fantastiskt goda mat vi blev bjudna på i lördags. Jag rullade ihop vårrullar för första gången i mitt liv, så gott så gott!

fredag 27 oktober 2017

En intensiv vecka

Jag har chockerat min stackars kropp genom att från tisdag till fredag dra av ett pass zumba, mamma boot camp, stabilitets-och rörlighetspass samt vattengymnastik. Plus två dagar jobb to-fre. Lägg till de förbaskade ungarna som vägrar sova en hel natt och ni har en ganska trött och mosig mamma. Återhämtar mig just nu, i soffan, framför brasan och med lite mint-choklad glögg i muggen. 


Har nu kunnat konstatera några saker:
1. Det är nog skönt att inte vara tvungen att stressa iväg om morgnarna utan istället få mysa i sängen, äta frukost i lugn och ro och sedan gå på promenad/vara ute och leka. 
2. Jag vet inte hur jag skall fixa två kids till dagis och mig själv till jobbet med sinnet i behåll och i tid sen. 
3. Vem skall städa, tvätta, laga mat och handla sen?
4. Mina fogar, som jag trodde var på riktigt god bättringsväg, är så lösa och så långt ifrån vad de tidigare varit. 
5. Snö, rim i träden, sol och -10 grader är perfekt väder november-mars. 
6. Jag har sovit EN hel natt sen november ifjol och jag tror på riktigt att det har förstört delar av min hjärna och minneskapacitet. 

Med det noterat tänker jag nu snart krypa till kojs. 

måndag 23 oktober 2017

Dagarna rusar förbi

Och snart kommer vi att ha julen vid vår dörr. Skulle verkligen önska och hoppas på en snörik vinter med vit jul i år. Men men, Finlands årstider levererar ju inte riktigt som förr längre så vi får se. 
Som sagt rusar dagarna på här och jag fattar inte att oktober snart är slut, vet inte ens vad jag åstadkom den här månaden annat än att vara riktigt utmattande trött i själen. Höll flera dagar på att somna mitt i leken och stojet. Så där som det är i början av en graviditet ni som har den erfarenheten, det känns som om jag blinkar en gång till kommer mina ögon att lämna fast. Jag sov på dagarna och i torsdags gick jag och lade mig kl.18.27 och steg upp kl.7.38 på fredag (med undantag för två amningar). Idag känns det lite bättre och jag hoppas det håller i sig. Och nej, vi skall inte utöka familjen igen! Det är nog bara det här fenomenet att på ett år har jag nu sovit en natt ostörd och utan varningar. Någon gång tar det väl ut sin rätt också. 




I lördags kidnappade vi en fru. Gjorde fem-kamp och sköt på varandra med pilbåge. Fem-kampen var kul men jag kunde verkligen konstatera att vapen verkligen inte är min grej! Så fumlig och bökig som jag är, tappar grejer och går in i saker för jämnan blev jag alldeles nervös över att hantera ett airsoftvapen eller två. Kände dessutom ett starkt obehag av det hela. Sen hur det gick med träffandet av måltavlor och grejs ska vi ju inte gå in på, hehe. Pilbågen gick det ju inte så värst mycket bättre med angående träffande av (de rörliga!) måltavlorna men archery tag var verkligen roligt! Värsta Hunger games-feelisen då vi smög på bland träden. Kan meddela att ett träd inte ger så bra skydd då någon försöker skjuta på dig, det är aningen smalt! Men att du sen lyckas träffa en stackars liten gren fler gånger än en något större människa är ju underligt. Kvällen avslutades i alla fall med grejer mer i min smak; god mat, bastu, simning, rödvin och dans. Wohoo!





I dag har vi räfsat löv i kylan och kapat försvarliga mängder hår. Skönt! Avslutade dock kvällen med att Tindra klättrade på en stol, tappade balansen och föll med stolen och hela sin tyngd på Tuvalis stackars lilla huvud. Den sistnämnde har spytt en gång och sover apdåligt. Så gissa nudå om jag är nervös över hjärnskakning och svullnader i hjärnan. Suck! Inte lär det ju bli mycket sömn för min del i natt heller. 

måndag 16 oktober 2017

Att fånga sina alster i bruk

Ja det gick väl så där. Försökte fånga Tindra i sin födelsedagspresent här för någon dag sedan och det gick väl inte så bra. En 2-åring är inte stilla med alla kroppsdelar så värst många nano-sekunder i taget. Vi har i alla fall använt den ett par gånger och kan konstatera att den är mycket fin också på, kommer lite väl högt upp frampå (som alla ok-alster jag stiftat bekantskap med gör, vet inte hur jag skall göra för att råda bot på det?!?!!) och att fållen inte hålls ner utan viker upp sig själv i nedre kanten. 












Det var alla oförskönade foton från det försöket. 

söndag 15 oktober 2017

Två par romper

Så har två par romper sett dagens ljus här på Antellbackan. De är stickade i det ljuvliga garnet Drops Cotton Merino och på stickor 4. Mönstret har jag komponerat ihop själv med grund i två andra mönster. Som ni ser är de lite olika och en liten justering till så skulle jag vara nöjd. 
Systrarna Blomqvist har samma storlek på sina romper, hehe, och det är bara längden på dem som skiljer. Än idag har vi inte fått till något vackert syskonfoto med dem på. Kanske någon gång i framtiden. 







onsdag 11 oktober 2017

En lyxigare onsdag

  • Mamma boot camp så svetten lackar tillsammans med Tuvali medan Tindra har kvalitetstid med Mommo
  • Komma hem till uppstädat hus
  • Fina vänner på besök. Fick luftat både munlädret och stickorna
  • Ut och leka lite i skymningen
  • Lyxresterna från dagens besök

Och för nån dag sedan tog jag tag i detta ni nu får beskåda nedanom. Fick rensat ut lite också och det känns ju alltid bra. Borde rensa riktigt ordentligt någon gång också. 


För att ni nu inte ska tro att allt är frid och fröjd här på backen kan jag ju meddela att båda tjejerna är förkylda, Tuvali har något skrämmande konstigt med andningen ikväll och vi har varit utan olja, varmvatten och värme sen igår. Ganska nöjd det inte är -20 ute ännu. Brrr!

He va he. Nu måste jag börja med gröten före öronen trillar av på grund av allt trött- och hungersgnäll.